När jag berättar om hur vi lever så är det många som säger ”Åh, det vore väl drömmen det! En gård på landet med lite djur. SÅ skulle jag vilja leva”.

Visst, många säger så för att de vet att de ser Bullerbynidyllen, men förstår att det ligger lite mer arbete bakom. De skulle vilja ha idyllen, men inte slitet det innebär. Eller så vill man inte byta det liv man har, men tycker ändå nånstans att det låter som en drömtillvaro. Men de här som ändå faktiskt verkar mena det, som verkar ha tänkt tanken mer än en gång och så har kunskaper, förmågor, intresse och vilja att ta steget. Varför gör man inte det då? Hur svårt kan det vara?

Jag är ingen lantis från början, född och uppvuxen i villa i stan utan djur eller särskilt mycket kontakt med djur och lantliv alls faktiskt. Gick på ridskola nåt år i 10-12-årsåldern och hade en släkting som hade hund och katt. Mer än så var det inte. Skaffade innekatt av fin ras strax efter att jag flyttat hemifrån till lägenhet i stan.

Min man har definitivt mer erfarenhet av djur och lantliv från sin uppväxt, men han var rätt långt ifrån det livet när vi träffades och det var inget vi pratade speciellt mycket om ens de första 10 åren vi var tillsammans. Det var fokus på karriär, barn, socialt umgänge osv. Vi hade det bra och trivdes med livet på alla sätt. Men så kom ett litet rött torp i vår väg…

Mysigt ställe, lantställe ska man väl ha också! Det ligger ju inom rimligt pendlingsavstånd från stan också, man kan ha långa somrar där innan vi bommar igen för vintern och flyttar hem på heltid. Japp, så fick det bli Sen kom det krypande lite i taget under de där somrarna... Skönheten i naturen, grannarnas hästar som jag pratade med varje dag. Hunden som var så mycket mer tillfreds här än i stan. Och framför allt barnen hade fått kompisar i närheten och gillade lantlivet. Somrar på landet blev vår-sommar-höst- på landet. Jaha, men all mark då… ska den inte användas till något vettigt?

Några år senare blev det verklighet! Vi sålde boendet i stan och blev lantisar, skaffade fler djur med allt vad det innebär och började leva vår dröm. Om jag ångrat mig? INTE EN DAG!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska läsa igenom mina tidigare inlägg och komma med en uppdatering kring allt som hänt sedan sist inom kort. Lite bilder också kanske? Idag har vi i alla fall försvårat för Mickel räv att ta sig in i hönsgården. Med tanke på att hönshuset omgärdas a...

Nu har den sista tackan fått sina två lamm, tyvärr anser hon att hon bara har fått ett lamm och stöter bort det andra helt    Vi har försökt allt, men det gick bara inte. Så nu har vi fått vårt första flasklamm. En otroligt söt liten tacka som börj...

Nu är det över en månad sedan jag skrev i bloggen, det är svårt att komma in i rutinen att blogga när man är ovan Hursomhelst – nu har nästan alla våra lamm kommit, bara en olammad tacka kvar. Man kan se att hon börjat sätta juver, så det är v...

Nu ser man tydligt på våra tackor att lamningen närmar sig! Runda goa magar och mjölkfyllda juver    Sen är ju frågan hur nära det är... helst vill man vara där och titta till dem mest hela tiden! Att vara med vid själva födelsen är en väldigt fin ...

...man inte skriker, springer ut och slänger igen stalldörren när man möter en skogsmus i hästboxen.   Jag gillar fortfarande inte möss, och råttor är verkligen göräckliga! Jag har aldrig stött på någon råtta här och faktiskt inte alls ofta möss ...