lantpionen

Född och uppvuxen i småstad, ville ha husdjur men det fick jag aldrig. Jag har bott i storstad som ung vuxen och trivdes toppen med det under flera år, fast det var kanske ändå inte riktigt min grej kände jag till slut. Så jag har nu letat mig ut på landsbygden. Lever mitt liv i ett torp i skogen tillsammans med man, barn, hästar, hundar, höns, får och kaniner. Äntligen har jag skaffat mig alla dessa djur jag inte fick som barn   . Intresset för närproducerat, småskalighet och självhushållning började vakna mer och mer när vi flyttade hit. VI har en lång resa kvar innan vi är där, och mycket kunskap att inhämta, många misstag att göra   Men vi är en bit på väg. Skogsavverkning sker manuellt med vår ena häst, på gården finns sågverk där virket blir till.. ja, det som behövs för vad som nu ska byggas för tillfället. Ompanelning av torpet till exempel! Spånet används till hästboxar och kaninburar, och barkändarna blir till ved för uppvärmning. Morötter och potatis odlar vi så att vi klarar oss knappt halva året iallafall. Men när det gäller odling har vi mycket kvar att lära! Här behövs kraftinsatser och vilja. Det är ju så mycket mysigare att umgås med djuren än att rensa ogräs! Men man får ha slutresultatet i tankarna... det lyckades väl sådär förra året    Jag tänkte dela med mig av vad som händer på gården, glädjeämnen och bekymmer! Hoppas det blir givande för alla inblandade