-17 grader visade termometern på morgonen. Vi har varit bortskämda med att ha mycket varmare, så nog biter det tag. Och så blir jag påmind om vad en kompis son sa till mig en gång: Om det är kallare än -15 så klibbar näsan ihop när man drar in luft. Stämmer bra det!

Byltar på mig tjocktröja, mössa, halsduk och fingervantar inuti fårskinnsvantarna. Går ut, hämtar höpåsarna tar av fårskinnsvantarna och lägger ut hö i hagen. Sparkar hål på isskorpan i vattenbaljan. Med mina nakna händer plockar jag ur isflaken som flyter omkring. KALLT!!

På med båda lagren vantar och lägg tillbaka de tomma höpåsarna. Men nu blir det varmt och mössan måste av! Tar ut hästarna, Storan går fint som vanligt när man leder henne, Lillan som går lös efter gör också som vanligt. Hon tar en liten extra runda i jakt på gräs eller annat gott. Hämtar henne bakom uthuset och leder in henne i hagen. Älskade Tokfia 😍 Nu är även gårdens herre på fötter och han fyller på vatten. Jag tar ut hundarna och lämnar fårskinnsvantarna kvar inne, de behövs inte längre! Vi går till fårhuset, ger kraftfoder till våra tackor och medan de mumsar i sig det går vi med hö och vatten till baggarna. Tillbaka till tjejerna för att ge dem hö. Nu börjar jag få upp värmen riktigt ordentligt och halsduken måste också bort, svettigt att packa och bära hö! Men sedan är utfordringen klar och vi traskar hemåt igen med hundar virvlande runt fötterna. Snö är kul! Och jag är glad åt att temperaturen sjunkit, det här är mycket behagligare än den råkalla kylan när det ligger runt nollan. Väl inne i stugvärmen möts jag av doften från brasan i vedspisen och nybryggt kaffe. Det är gott att leva